Hönsintresset väcktes nån gång under året 1992, men eftersom jag inte haft möljighet att ha höns mer än under korta perioder så har intresset legat vilande under många år. Men år 2000 började det ta fart på allvar. Jag köpte mina hett efterlängtade Hedemorahöns med tillhörande tupp, det visade sig att det här med höns är smittsamt så döm om min förvåning när Dalle, min man, ville följa med på hönskurs hos Leif Olsson, våren 2002. Efter den kursen är vi på alla hönsbytardagar, kläcker fram kycklingar så det står härliga till, pratar höns varje dag och har utökat vår vänskapskrets men x antal nya ansikten. Vi är medlemmar i både SRF och HRF, de sistnämnda är en mycket trevlig förening med många glada människor att bekanta sig med.

Hönsen har mångdubblats i antal sen år 2000. Jag har ju alltid varit intresserad av utställning, både när det gäller hundar och kaniner, så nu även höns. Det här med färger, kroppsform, kamdetaljer, benfärg och fjäderdräkt är jättekul. Målet är naturligtvis att kläcka fram den "perfekta kycklingen" en vacker dag, men på vägen dit, som är både oförutsägbar och krokig ska jag ha riktigt kul.

Hönshuset byggdes av min far, Lennart Andersson, det rymmer åtta fack och blev jättefint. Det är med stolthet vi går och matar våra "pullor" varje dag. Hönsgårdarna, där hönsen vistas sommartid, byggdes av Daniel och hans far, Lennart Johansson och blev klart i maj 2004!