VÅR UPPFÖDNING

Jag har alltid varit intresserad av avel när det handlat om djur, i yngre år jobbade jag på en smådjursuppfödning och det var väl där mitt intresse tog fart på allvar. Jag har fött upp allt från dansmöss till akvariefiskar och hundar. Mitt mål är så klart att nån gång få fram den perfekta kycklingen men vägen dit är lång och oförutsägbar och under tiden tänker jag ha riktigt kul. Kräsen som jag är så sätter jag alltid mina mål högt, så även när det gäller hönsen i mitt hönshus. Jag tror att om man ska nå framgång så måste man vara lite av en perfektionist och aldrig lämna något åt slumpen. Jag har aldrig varit intresserad av att göra någonting halvhjärtat utan har jag väl bestämt mig så kör jag på tills det ryker.

Att kläcka fram kycklingar är något av det mest tillfredställande man kan göra, det är ett skådespel att se när de kämpar sig ut ur sina skal och blir till ljuvliga små dunbollar under fläkten. Men ännu härligare är det att se hönsmamman lära sina små hur man letar efter mat för att sedan ligga och värma dem under sin dunrika kropp. Det enda man ser av kycklingarna är deras små huvuden som sticker fram lite här och där.

Att ett ägg på tre veckor kan bilda en helt klar kyckling som redan första dagen kan leta efter mat, vara social och gå är för mig ett underverk. Att man tiden före kläckning kan förvara ägget i kylskåp upp till tre veckor innan man bestämmer sig för att lägga in det i kläckaren och bli till liv är än mer otroligt. Håll med om att det är fantastiskt!

Avelsdjuren

Vi är alltid noga med att skapa bästa förutsättningar när det gäller kläckning av kycklingar och då börjar vi förstås med att se efter våra avelsdjur på bästa tänkbara sätt. I januari är det dags att sätts in lite "ljusterapi", vi har ett automatiskt ljusprogram som ger våra djur rutiner när det gäller dygnsrytmen, på så sätt vet de alltid innan ljuset släcks för natten att de är dags att inta favoritpinnen. Vi har även ett svagt nattsken så de har möjlighet att origentera sig även då.
Fodret är mycket viktigt under avelssäsongen och ger ägget bästa tänkbara start. Korn och havrekross är deras basföda och vi erbjuder våra höns grönfoder året runt i form av lusern i pelletsform som uppblötes i vatten, smaskens. De får med jämna mellanrum multivitaminer i vattnet och har alltid fri tillgång till snäckskal. Matrester ges när det blir nåt över, till hundarnas stora besvikelse.( Läs mer om vår utfodring på den länken.)
Avelsdjuren kollas igenom regelbundet så de är lus och kvalsterfria, att det är en bra grupp att avla på vet man om man sätter sig mitt ibland dem med fjäderfästandarden i knät. Detta gör vi redan på hösten före utställningarna så vi vet vad domarna tycker också. Ibland blir det inte garanterat utställningsbara avkommor, utan de säljs i första hand enbart till sällskap till nån som inte har utställningsvisioner i framtiden, men vi upplyser alltid om det så ingen blir besviken. Vi har erfaenheter av att grupperna har satts ihop så sent som i januari men då brukar det vara ganska stökigt innan befruktning och rangordning är i harmoni, dessutom ska de inte behöva stressas då de i januari förhoppningsvis bara ska koncentrera sig på att värpa vackra avelsägg. Vi rekommenderar alltså att grupperna sätts ihop redan på hösten innan utställningarna, för att ev ändras om direkt efter utställningarna är avklarade. På så sätt har de ett par månader på sig att "komma i stämmning".

 

Samling och förvaring av avelsägg

För att nå ett lyckat kläckresultat är självklart äggens hantering viktig. De ska förvaras i ett svalt och mörkt utrymme, 10-13 grader brukar vi ha. De ska vändas dagligen i 45 grader, helst morgon och kväll.
Äggen ska vara rena och ha en fin form, allt annat blir till "pannkakor och sockerkaka". Tvätta aldrig äggen i vatten för att göra rent dem, då försvinner den skyddande hinnan från ägget och smuts och bakterier tränger lätt in. Var i stället noga med att ha en ren och fräsch bädd av halm i redena, så slipper ni smutsförstörda ägg. Vi sparar ägg i upp till 14 dagar men det går att kläcka fram kycklingar av äldre lagrade ägg. Men för bästa resultat ska man inte lägga in ägg som är äldre.

Maskinkläckning

Ägg som är mellan 1-14 dagar är lämpliga att lägga in i sin kläckare, de ska då vara förvarade ett dygn i rumstemperatur. Har du köpt hem ägg som transporterats så kan de med fördel ligga och vila ett dygn innan iläggning, allt för att äggsnodden ska stabilisera sig. Vår kläckare håller sig mellan 37,7-38,1 grader och vi har ett bra kläckresultat för det mesta. Luftfuktigheten ligger på 55-60% fram till 19de dygnet. Första dygnet i kläckaren låter vi äggen vila från vändning, därefter vänder vi äggen en gång var tredje timme dygnet runt, som ni hör så har vi en helautomatisk kläckare. Det räcker med att vända äggen två gånger per dygn men för att eftersträva hönans beteende så ska man vända oftare, hönan vänder äggen ca en gång i timmen och vi får ju hoppas att hon vet vad hon håller på med.
Äggen kan genomlysas efter ca fem dagar i kläckaren, om du ser en liten "spindel" av blodådror inne i ägget så är det bara att gratulera, du ska bli "hönsmamma". Om ägget däremot är helt genomskinligt är det obefruktat och tas bort,(du kan lägga in det i kylskåpet för att koka till kycklingarna som kommer om ca två veckor! Äggula är toppen att ge dem som första måltid.) På 19de dygnet är det dags att sluta vända äggen, nu måste kycklingen lägga sig till rätta för att kunna knacka hål på skalet. Vid första sprickan höjer vi luftfuktigheten till ca 70-80%.
Försök att undvika att öppna kläckaren i tid och otid, särskillt då det är dags för kläckning, när temperatur och luftfuktighet snabbt sjunker får kycklingen svårare att ta sig ur skalet. Det händer att den torkar fast inne i ägget. Har du en kläckare där du har möjlighet att se vad som händer är du lyckligt lottad, finns det något annat så underhållande? Frestas inte att hjälpa dem ut bara, det kan ta lång tid för vissa att kläckas men allting har sin tid, om du hjälper dem så blir det sällan lyckat, oftast hoppar höften ur led eller så har inte gulesäcken och naveln hunnit dra ihop sig. Om inte kycklingen är stark nog att komma ut av sig själv så finns det en anledning. Naturen har sin gång även här, tänk på det. Låt kycklingen ligga i kläckaren tills den är helt torr och ser ut som en liten dunboll, då är risken liten att den blir "förkyld".

Kläckning under hönan, naturruvning

Det är långt ifrån alla hönor som lever upp till uttrycket "hönsmamma", de flesta har fått sin ruvlust bortavlad, men sen finns det vissa raser där ruvlusten finns bevarad, tack och lov. Pålitliga ruvhönor är bla hedemora och dvärg kochin, våra är otroligt ruvvilliga och har de väl bestämt sig för att bli mammor så finns inget annat att göra än att låta deras önskan gå i uppfyllelse. Vi brukar märka att det är dags när de surigt börjar klucka om dem när det är dags att plocka ägg, de ligger bestämt kvar trots att det inte finns några ägg att ruva.
Ett måste är att ta bort henne från de andra hönorna och lägga henne på en lugn och stilla plats där hon får vara ifred, annars letar hennes vänninor upp henne och hon blir utsedd till förste äggruvare, de andra passar på att lägga sina ägg hos henne och till slut har hon fler ägg än hon kan värma. Flytta henne försiktigt till den nya platsen, gärna när det är mörkt och lägg dit ett gäng plastägg som hon får lägga sig på, på så sätt får hon bevisa att hon menar allvar utan att man riskerar att hon reser sig efter några timmar och "förstör" de riktiga avelsäggen. När hon legat ett par dygn och bevisat att hon är mogen för uppgiften är det dags att byta ut plastäggen mot riktiga, rumstempererade ägg. Vi brukar låta våra få ligga på ca 8-10 ägg, om de är av samma ras som hönan och fler eller färre om det är en dvärghöna på stora ägg eller tvärtom.
Ruvhönan, som även kallas för "surhöna", ligger troget på äggen och behöver inte placeras i något stort utrymme, en gånger en meter är fullt tillräckligt, vatten och mat på fri tillgång och hon har allt hon önskar sig de närmaste veckorna. Stör henne så lite som möljigt och låt henne vara i fred. Efter tre veckor visar hon stolt upp sina små och lär dem allt hon kan vad gäller födosök och vila. Du kan introducera henne hos sina vänninor efter ett par veckor, om du har ett hönshus som inte är alltför litet. Hon försvarar dem om de andra skulle bli för närgångna, jag lovar. Kycklingarnas värsta fiende är inte hönorna och tuppen utan för djupa vattenkärl och stora foderbitar som inte går att svälja. Dessutom utfördas härmed en VARNING till alla er som låter era små gå ut på sommaren, se till att inga skator eller kråkor kommer åt dem. Hönan vill vara mamma i allt från 3 veckor och uppåt, du märker när hon tappar intresse för dem och betraktar dem som "myndiga".

Kycklingarnas uppväxt

Kycklingar som inte har någon "mamma" som passar upp på dem och värmer dem får lägga ödet i våra händer. De behöver värme från dag ett i form av en värmelampa, höjden på lampan får du prova dig fram till, om de ligger i en tät klump mitt under lampan sitter den för högt och om de ligger långt ifrån den är den för låg. De ska finnas utrymme för dem att gå undan och svalka sig om det behövs. De fösta två dygnen behöver de inte utfodras eftersom de vid födelsen fick med sig en lite matsäck i form av gulesäcken, den ska förbrukas innan de får den första måltiden som lämpligen kan bestå av kokt äggula och en blandning av kycklingfoder och lusern uppblött i vatten. Har du färdigköpt kycklingfoder och dvärgkycklingar så kan du blanda vatten i maten så den blir till en gröt, då har de små lättare för att svälja bitarna. Se upp med för djupa vattenkärl då de lätt ramlar i och dränker sig. Lägg gärna lite hö i vattnet så har de en sportlig chans att ta sig upp igen om de skulle drutta i. Första dygnen har vi alltid vatten och mat nära värmelampan för att sedan succesivt flytta mat och vatten längre ifrån lampan. Då måste de lämna värmen ibland och på så sätt stimulerar vi fjädertillväxten. Vid 4-5 veckor eller när de har fått en skaplig fjäderdräkt tar vi bort lampan helt, om det inte är för kallt förstås, men rumstemperatur är ingen fara.
Om ni låter era kycklingar gå utomhus så finns det en sak ni ska tänka på. Kråkor och skator ser era små dunbollar som levande delikatesser, deras uppfinningsrikedom på jakt efter kycklingarna är mycket beundransvärd. Se till att det är helt riskfritt att ha dem ute, första våren vi hade kycklingar fick vi besök av skator som fick tag på kycklingarna genom 1 gånger 1 cm små maskor, se upp! Först när de är större än skator och kråkor i storleken eller fullväxta så går de utom fara.
Sjukdomar som coccidios kan blossa upp ibland men här kommer ett tips som vi gärna delar med oss av. Kycklingar som går med sin mor blir sällan sjuka av denna sjukdom, varför. Jo, hon är immun. Kycklingarna kommer i kontakt med hennes avföring och på så sätt "vaccinerar" de sig själva. Vi har alltid för vana att smula ner lite torr avföring från våra vuxna djur i kycklingutrymmet för att "vaccinera" dem och peppar peppar ta i trä, vi har aldrig haft problem med coccidios, trot den som vill men det är väl värt att prova, eller hur.

Lycka till med allt som har med kläckning och kycklingar att göra!